Jazz och Pippi Långstrump |
5:e Ystad Sweden Jazzfestival
text & foto: Bernd Zimmermann | översättning: Charlotte Skutta
Ystad, 2014-08-10 | Jazzkommunen Ystad firade i dubbel bemärkelse i år och det med goda skäl. För det första firade Ystad Jazzfestival ett femårigt jubileum, i denna fridfulla lilla stad längs den s k ”svenska Rivieran”. För det andra firade man även att Thomas Lantz president och Jan Lundgren konstnärlig ledare, som tillsammans initierade festivalen, på så kort tid har lyckats med att internationellt etablera festivalen som en av de mest framgångsrika inom Europas jazzscener. Ett bevis för detta, är den mängd av internationella journalister som i år besökte Ystad. Men framförallt så var det återigen själva programmet som övertygade! Det var kända namn som Charles Lloyd, John Scofield, Joshua Redman, Roy Hargrove, Enrico Rava, Marylin Mazur, Abdullah Ibrahim, blandat med konserter som spelades i utkanten av det kända, i nya imponerande format.
Festivalen startade med en världspremiär i hamnen, där spelplatsen/scenen/skådeplatsen var Lantmännens silos. Den schweiziska trion Rusconi slog sig samman med den svenska vertikaldansgruppen ”Sardine Sauvage” och har under ett års tid arbetat fram denna performance, som dem kallar för ”Listen for hights”. En sammansmältning av jazz, dansakrobatik i det vertikala och en sofistikerad ljusshow. På detta sätt önskar man vinna nya målgrupper, samt utveckla och bygga ut festivalen, säger de festivalansvariga ledarna. Lantmännens silos, Marsvinsholms skulpturpark och Rådhusparken bjöd i år tre nya scener, vilka framförallt lockade den mer långtifrån kommande besökaren.
I år tänkte även dem ansvariga i styrelsen, att man aldrig kan börja tidigt nog för att lägga grunden för en ny framtida publik. Så kom det sig, att man inom festivalens ramar även erbjöd ett barnprogram kallat ”Jazzkids”. Tindrande barnaögon tog del av ”Bohusläns Big Band” i Marsvinsholms skulpturpark. Där spelades George Riedels musikaliska tolkning av Astrid Lindgrens barnböcker: Emil, Pippi, Karlsson och kompani i ”Bigbandsound”. George Riedel själv, idag 80 år gammal, stod personligen för kontrabasens toner. Jens Lindvall, svensk skådespelare, stod för den entusiasmerande och underhållande moderationen.
En annan enastående konsert kunde man höra på konstmuseet. Rémi Panoissian trio firade/celebrerade där tillsammans med Nicole Johänntgen (saxofon) och Nicolas Gardel (Trumpet) en så till den grad livlig, medryckande och laddad jazz som fullständigt lyfte/ryckte publiken från stolarna. Å ena sidan ”fullgasjazz”, melodisk, groove och å andra sidan berörande ballader. Dagen därpå förtrollade fransmännen Christoph Girard (dragspel) och Antohny Caillet (trumpet, flygelhorn och Euphonium) publiken på konstmuseet med sina känslofyllda franska folkloristiska ballader.
Ystad jazzfestival är aldrig snåla vad det gäller de stora namnen. Charles Lloyd t ex var lika övertygande i år som annars, tillika även fenomenet Joshua Redman. En besvikelse var däremot uppträdandet av Abdullah Ibrahim och Roy Hargrove som hellre överlät arbetet till sina medmusiker. Charles Lloyd däremot utstrålade energi, sina 76 år till trots. Framförallt var hans rockiga bebop-framförande på tvärflöjt övertygande. Och Scofield överraskade tillsammans med sitt ”Überjammer band”, genom att tilltala den yngre publiken med sina grooviga elektroniska sounds utifrån sina gitarrsolon. I Enrico Rava´s quintet var det återigen en medmusiker som stod i fokus, Gianluca Petrella, som med sin insats ”Tribe-Quintet” angav den kraftfulla tonen.
Jan Lundgren, festivalens konstnärlige ledare imponerade liksom tidigare år. Till årets avskedskonsert, hade han bjudit in Gregoire Maret, Jesper Lundgaard und Axel Riel att tillsammans med sin trio (Mattias Svensson bas, Zoltan Csörz Jr trummor) och Bohuslän Big Band, att under Bengt Arne Wallins ledning hylla svenska folkvisor. Däremellan övertygade Sinne Egg, som två år tidigare uppträdde på ”Per Helsas Gård”, som är en av de mindre utomhusscenerna. I år uppträdde hon på festivalens huvudscen i den mysiga lilla teatern, med sina egna kompositioner från hennes senaste album ”Face the Music”.
Vad det gäller vokaljazz, så har festivalen även här plockat fram det allra bästa. Utöver dem svenska jazzvokalisterna, så finns det bara ett stenkast längre bort, en mängd duktiga danska vokalister. Det är bara 60 km mellan Ystad och den danska gränsen (Köpenhamn). Så kom det sig bl a att Kristin Korb, ursprungligen från USA men nu boende i Köpenhamn, uppträdde på ”Per Helsas Gård”. En av festivalens förmiddagar, presenterade hon en fin mainstreamjazz och till lika spelade hon förträffligt/magnifikt på sin kontrabas, inne på denna medeltida gamla korsvirkesgård.
Fascinationen med festivalen är och förblir helhetskonceptet. En lugn, överskådlig stad, med en fantastisk omgivning och ett omsorgsfullt utvalt och brett jazzprogram. Lika omsorgsfullt har man valt scenerna. Ingen stress, inget ståhej. Och den som vill, kan även vandra i kriminalkommissarie Wallanders spår och se var filmerna gjorts. Eller så kan man bege sig längs med den flera kilometer långa och lätt tillgängliga stranden. En ren njutning!
I år var programmet ovanligt mångfasetterat, jämfört med tidigare år. Det fanns utrymme för en nationell och internationell kommande generation, att ta plats bland de stora namnen. Tyvärr få deltagande från den tyska jazzscenen.
Ystad Jazzkids bilden målades av förskoleeleven Elisa Danielsson.
